Tack till alla er som hört av er sedan Kellie gick bort. Det är gott att ha så många fina vänner! Flera av er har haft riktigt kloka ord att komma med, särskilt Ann-Sofies dikt fångade åtminstone mina känslor på pricken.
Vi märker inget på resten av husdjuren att Kellie saknas. Eller jo, Nilla är missnöjd över att bara ha sin egen matportion att äta av! Tidigare åt hon ju halva Kellies också.. 
Idag ringde veterinären med provsvaren på Kellie. Det visade sig att hon hade FIP, en obotlig och dödlig sjukdom som orsakar all möjlig skit i kroppen, och i hennes fall bland annat en tumör. Hade vi inte åkt in så snabbt hade FIP hunnit ställa till med mycket mer för henne. FIP orsakas av något som heter Corona-virus, ett virus som i sig är ofarligt men mycket smittsamt, och som i vissa fall muterar och utvecklar FIP vilket ju då leder till död inom några dagar till månader. Med största sannolikhet är därför Nilla också smittad av Corona-viruset, men det finns inget sätt att ta reda på om hon också har FIP. Det blir provtagning om en månad för att mäta antikropparna, och sen uppföljande provtagningar för att se hur det utvecklas över tid. Om vi har tur muteras inte viruset och det försvinner av sig självt efter ett par månader.
Nu blir det sanering här hemma för att försöka få bort så mycket av viruset som möjligt, och så håller vi alla tummar vi har för att inte Nilla också ska utveckla FIP.
/Anna-Karin
Vår kära lilla katt Kellie har gått bort plötsligt och oväntat. Vi trodde hon hade mask när vi gick till veterinären, men det visade sig vara något värre.
Liten Kellie kattunge
Vi vill berätta lite om henne, hon var en så speciell katt och hon var en mycket viktig medlem i familjen. En gång i tiden för många många år sedan bestod nämligen vår lilla familj av bara Tobbe, Anna-Karin och Ove. För Tobbe kändes det tomt, eftersom han var uppvuxen med katter. Han tjatade och tjatade på Anna-Karin om att de borde skaffa katt, men hon var en envis motståndare. Till slut gav hon med sig och Tobbe fick tillåtelse att skaffa sig en katt om han nu kunde hitta en som hon inte var allergisk mot.
Lite tröttis
Hur det nu kom sig vet ingen, men i slutändan var det Anna-Karin som satt och surfade kattsidor, mailade på annonser och planerade för en liten kattkompis!
På vårvintern 2005 fastnade vi för en annons om en liten kattfröken på 7 månader som hette Kellie och sökte nytt hem. Vi mailade, säljaren ringde upp, och vi bokade in oss för ett besök. Kellie visade sig vara alldeles ljuvlig (lite senare fick hon det något sarkastiska smeknamnet ”ljuvlighetsjuvelen” pga alla sina hyss), Anna-Karin var inte ett dugg allergisk mot henne och allt bara kändes rätt.
Världens vackraste kise
Med 300:- i handen åkte vi och hämtade vår lilla tjej, Kellie. När vi gick mot bilen med Kellie i transportburen kändes det så overkligt, nästan som att vi gjort något olagligt.. Hade VI skaffat KATT!?
Kellie med kompisen Nilla
I början var Kellie rädd för Ove och höll sig helst uppe i bokhyllan eller under badkaret, medan Ove var stormförtjust och bara vill fram och pussa på henne hela tiden! Men Kellie blev snart varm i kläderna och tog en självklar plats i familjen. I två och ett halvt år bestod så familjen av två tvåbenta plus Ove och Kellie. Sedan flyttade Nilla in 2007 och så Aska förstås 2009.
Nyfiken ungkatt
Kellie var en riktig tuffing! När hon följde med på semester till farmor i Blekinge träffade hon en gammal kattgubbe där som hette Rasmus. Kellie och Rasmus blev bra kompisar direkt. Men det höll bara i sig tills Rasmus försökte gå till anfall mot Ove. Gissa vem som kastade sig in i fighten för att försvara sin hundpolare..?? Jo Kellie förstås, sprang rakt in mellan dem för att mota bort Rasmus. Hon har dessutom varit den enda fyrbeningen här hemma som verkligen satt sig i respekt hos Aska. En sur blick och en välplacerad dutt på nosen från Kellie och Aska lommade skamset iväg..
Anna-Karin med Nilla och Kellie
Kellie var inte bara en tuffing, för det mesta var hon bara en riktig översittare Kellie var en sann prinsessa, som var mycket noga med hygien och utseende och blev hemskt upprörd om man rufsade pälsen i fel riktning. Samtidigt älskade hon att bli pysslad med (på sina villkor..). Men så tyckte hon också om att kela i lagom doser, fast helst ville hon bara ligga i ens knä eller på bröstet och vara nära utan att bli klappad. Bästa sovplatsen på vintern var vid fotändan i sängen på Anna-Karins sida.
Busig i sängen
Kellie har vält många blomkrukor i sina dagar, ätit på många växter och hårat ned oändligt många soffor, stolsdynor, dukar, gardiner, sängkläder, mattor.. Men värsta hysset var på nationaldagens natt 2006. Vi bodde då i en vindsvåning fyra våningar upp, och det var så varmt i lägenheten att vi hade ställt upp sovrumsfönstret på vädring och stängt dörren. Sent på kvällen upptäcker vi till vår fasa att dörren står öppen, fönstret är öppet och vi hittar inte Kellie någonstans! Tobbe rusar runt i lägenheten och letar, medan Anna-Karin rusar ut på gården. Till slut hör hon ett ynkligt pip någonstans i mörkret.. men varifrån?? Uppifrån!? Till slut får hon syn på ett liiiitet, liiiitet katthuvud som sticker ut från taket på den översta balkongen på huset. Med tre våningar ner mot stenbeläggning, och en våning upp till taket där hon kom ifrån, var hon hopplöst fast. Turligt nog bodde vi ett kvarter från brandstationen, så brandmännen var snälla nog att rycka ut (med blåljus och allt! fast det var nog av misstag..) med stege. Hon var så duktig Kellie och lät sig fångas av brandmannen, och rädd så att hon skakade när hon kom ner. Meeeen.. så fort hon kom upp i lägenheten rusade hon upp i sovrumsfönstret för att se om det fortfarande var öppet!
Sova i handfatet? Perfekt!
Kellie var bruntabby/ svarttabby, semilånghårig, med världens vackraste gröna ögon, pyttesmå öron, och hela tre kilo tung.
Kellie har alltid gillat att käka på växter
Andra rymningsförsöket skedde i somras genom en tillfälligt obevakad balkongdörr. Vi hittade henne efter en halvtimme under en buske här uppe i skogen, där hon låg och skakade. Hon hade gärna velat vara utekatt lilla Kellie, hon älskade att sitta i fönstren och hänga med i vad som hände ute, gnägga på fåglarna och knuffa ner några blomkrukor. På somrarna tog vi ut henne i sele och långlina så hon fick gå på upptäcktsfärd. Hon var så nyfiken, men alltid lite försiktig i början så hon ålade sig fram som en mask med magen i gräset. Sen blev hon tuffare och tuffare! Vi har alltid pratat om att hon skulle trivas så bra i huset vi vill skaffa en vacker dag, där hon skulle kunna gå ute om dagarna.
Heeeej matte och husse! Tur ni fixade en blomhylla till mig att ligga på!
Kellie älskade skinka, smör, mörkt bröd och yoghurt-crossys. Och att få besök! Sällan var hon så sällskaplig som när det kom folk hem till oss. Största favoriten av alla var Clara. När hon kom kunde inte Kellie få nog av att tvätta henne, ligga hos henne och bara titta beundrande på henne med stora, kloka gröna ögon.
Kellie och Ove
Eftersom katterna fäller så dant fick de sig förstås en omgång med Furminatorn så fort vi köpt den i höstas. På Nilla blev det jättebra och vi fick bort massor, men på Kellie var den lite överflödig.. Efter att Tobbe gått lite väl hårt åt svansen så återstod bara en liten kal sak med små fransar här och där.. Kellie var hemskt missnöjd! Men den växte raskt ut igen och blev lika fin som vanligt.
Balanskatten låg gärna på ryggstödet när man satt i skrivbordsstolen. Och på strykbrädan när matte strök..
Även om Kellie gärna hållt fin min och sett lite ”för mer” ut för det mesta, har hon alltid hållt sig kring oss. När vi flyttat oss från ett rum till ett annat i lägenheterna har det bara dröjt någon minut innan Kellie varit i samma rum och sett ut som att ”Vadå, jag har planerat länge att lägga mig i just den här skålen i just det här rummet, så det så!”..
Kellie i duschen i Norrköping, där hon älskade att busa bakom / genom duschdraperiet. Det var många klöshål i det..
Förra veckan upptäckte vi att Kellie tappat plötsligt i vikt och magrat av. Vi vägde henne, och från att ha legat stadigt på tre kilo till december så vägde hon nu bara två och ett halvt. Ett halvkilo minskning på kort tid är mycket för en redan liten katt. I övrigt märkte vi inget konstigt med henne annat än att hon ibland skrek till när vi lyfte henne under magen. Hon hade god aptit, så vi köpte gourmet-mat och gav henne, hon fick skinka och hon fick slicka smörkniven både morgon och kväll.
Så här gott kan man sova i mattes knä.
Imorse hade vi veterinärtid för att kolla upp viktminskningen. Till vår stora sorg upptäcktes en tumör på 2×3 cm i buken. Hon opererades för att se om den gick att ta bort, men tyvärr var den elakartad och satt på ett mycket dåligt ställe. Hon hade inte haft lång tid kvar att leva, så hon fick somna på operationsbordet. Hon blev fem och ett halvt år gammal vår lilla tös.
Kellie i sin specialbeställda hemgjorda bädd, pytteliten till en pytteliten katt som gillar att ligga trångt.
Det är svårt att förstå att hon är borta. Och att tre kilo pälstuss kan lämna ett så oändligt stort tomrum efter sig. Hon skulle ju vara med oss tills vi var fyrtio, hon skulle älska att bo i hus och få gå ut om dagarna och att få springa upp och ned i trappor.. Aldrig kunde vi föreställa oss att vi skulle förlora henne så snart. Sorgen är tung i Falun idag. Vi är samtidigt tacksamma att hon aldrig behövde lida. Hon tyckte förstås inte om undersökningarna idag, men när allt var klart och hon väntade på att få komma in på operation kröp hon in i Anna-Karins jacka som låg i knäet och gjorde sig en liten koja. Där låg hon och tvättade sig, sov en stund och kände sig trygg. Hon spann och tvättade våra händer med sin sandpappersträva tunga.
Sov gott lilla gumman. Matte och husse älskar och saknar dig.
Postat i: Aska, Kellie, Nilla, Ove, Team Black vs Team White | Etiketter: Aska, foto, Kellie, Nilla, Ove, Team Black, Team White
Det börjar med att jag kommenterade något om att vi har väldigt få gosbilder på Ove och Aska.. och slutar med att alla husdjuren ligger i en hög i sängen medan jag försöker fota dom med teleobjektivet Ett mycket genomtänkt och välplanerat familjefoto
Åh va jobbigt det är att ligga nära varandra...
Aska och Ove var lätta att få att ligga stilla men det var svårare med katterna
Snygga Aska med dubbeltofs
Vackra Ove, med gråstarr
Team Black med utböling i bakgrunden
Gullnosarna
Matte! vart tog du väägen?!?
Team White har taktiksnack framför fienden
This is it! Det första kortet (enda?) på hela familjen Päls! Bättre än så här blir det nog inte.. 0,5 sekunder senare är katterna på andra sidan lägenheten.. medan hundarna ligger kvar .. platsade och lidande ..
/Tobias & Anna-Karin
Postat i: Aska, Kellie, Ove | Etiketter: Aska, Briard, Falun, Kellie, Ove, Trésor de Brie Jiirha Noir QD
Idag far vi igen. Denna gången följer Anna-Karin också med så det kommer inte att bli lika tråkigt som det varit i veckan.
Vi hade en ide om att lämna Aska i Dalarna (och packa baksätet fullt med akvarier) men det blir inte så. Är lite osäker på hur vi ska få in 10 akvarier i en litet volvo Ska ta med mig mattor och filtar att linda in dom i så får vi hoppas att de håller. I värsta fall så blir det att köpa nya (dom va väldigt billiga).
Har knappt haft tid att träna något med Aska på en hel vecka nu och det känns inte så roligt. Igår och i förgår så införde vi ett moment där Aska måste sitta och vänta på ett ”var så god” innan hon går ut. Det tog bara några minuter så fattade hon precis vad som gäller. Visst hon testar lite om man får gå eller inte men när hon väl fattat så sitter hon helt still och jag kan öppna dörren helt, gå ut och gå en dryg meter bort innan jag kallar på henne. Rätt dutti!
Aska har hittat ett alternativt sätt att få i sig godbitar .. vid ett flertal tillfällen har jag hittat liten valp med huvudet i stor kattlåda .. hmm .. inte så fräscht. Idag får vi hem vår andra kattlåda (med tak) och då åker den här öppna lådan ut.
Annar är det sängen som är den nya prylen för Aska. Det är rus till sängen när hon är busig som gäller. Igår efter sista rundan ville hon ligga och sova med oss i sängen. Ove va lite missnöjd eftersom bian, alla mattor och annat mjukt är kvar i Norrköping så han ville också ligga sängen. Såg nog rätt roligt ut. Vid ett tidigare tillfälle hittade jag Kellie och Aska sovandes i sängen, det trodde jag aldrig Kellie skulle gå med på .. myysigt!
/Tobias
Postat i: Aska, Kellie, Nilla, Ove | Etiketter: Aska, Briard, Trésor de Brie Jiirha Noir QD
Tisdag morgon körde vi från Karlskrona, där vi övernattat hos Tobbes mamma, till Hörby för att hämta lilla Aska. Med oss hade vi Ove som skulle få träffa lillfröken för första gången. Det gick jättebra, båda var lite avvaktande men inte rädda eller så. Alla bilder blev tyvärr med mobilen, så kvaliteten är därefter!
Aska och Ove träffas
Vi fick träffa Jazzas och Saivas nya ägare också, det var kul. Vi kommer snart att bo i närheten av Jazza, så vi hoppas att småfröknarna ska fortsätta trivas ihop!
Ove och Aska
Det kändes lite overkligt att skriva på papper, betala och stoppa valpen i bilen. Men vi är SÅ glada och lyckliga! STORT TACK EVA för att vi fick förtroendet att hämta hem lilla guldklimpen!!
Resan hem gick mycket bra, Aska sov mest hela vägen. Efter femton mil stannade vi på en rastplats, och hon kissade direkt vid vägkanten. Så himla duktig valp!
Aska åker hiss med husse
Efter dryga fyrtio mil var vi äntligen hemma i Norrköping. Aska kissade på trottaren utanför oss, jätteduktig igen! Sen blev det hiss upp till lägenheten och möte med nya hemmet och nya kattkompisarna.
Aska träffar Kellie och Nilla
Aska var förstås lite avvaktande i början, men inte rädd nu heller. Modig tjej! Katterna och hon fattade tycke ganska snabbt, särskilt hon och Kellie. Nilla höll sig en aning på avstånd.
Kellie och Nilla på frysen
Aska blev hemskt förvånad när hon såg katterna hoppa upp och ned på möbler. Konstiga vovvar det där!
Aska i köket, sitter fint bredvid fodersäcken
Det var fantastiskt så snabbt hon fann sig till rätta. Mat och en till kissrunda hann vi med på kvällen, hon är superduktig på att gå i koppel! Första mötet med en spårvagn var väl så där tyckte hon, de bullrar så förfärligt.
Innan läggdags skulle tvåbenta duscha, och liten fyrbent tyckte visst att hon också var smutsig! Först stack hon in bara huvudet i duschen, sen kom hon på att det var roligt och hoppade in hela hon! En riktigt blöt men väldigt glad valp var resultatet.
Natten gick bra, hon blev orolig vid tvåtiden men annars sov hon lugnt. En liten olycka blev det på tidningen på golvet i samband med att hon var uppe vid två. På morgonen var hon så gosig, och ville ut på en gång förstås!
Det verkar som att hon trivs bäst i sovrummet hittills, dit går hon när hon vill vila (och då lyfter vi in henne i hagen som står där i ett hörn) och där har hon samlat sina (Oves..) leksaker. Vi ville ju ha en hund med föremålsintresse, och vi fick visst en riktig samlarhund! Hon älskar (Oves) bia-bädd, och dit släpar hon alla leksaker och tuggisar hon hittar (plus en del av ett presentpapper som hon hittade, och snuttefilten hon fått). Sen lägger hon sig mitt i högen och gnorkar och fnorkar med alla grejorna på en gång!
Aska i bädden med alla grejor
Hon är en sån riktig liten pärla! Världens bästa lilla valp, förstås
Aska på väg ut för att morgonrasta husse på hans trettioårsdag
/Anna-Karin
Postat i: Aska, Kellie, Nilla, Ove | Etiketter: Aska, Briard, Kellie, Nilla, Ove, Trésor de Brie Jiirha Noir QD
Välkomna till Askas blogg!
Aska sex veckor
Aska (Trésor de Brie Jiirha Noir QD) är en briard som föddes hos Eva Håkansson på kennel Trésor de Brie i Skåne 11 november 2008. Mamma heter Svea (LPI LPII Trésor de Brie Deina Noir ZS) och pappa heter Queno (LPI SUCH Isfolkets Queno Simson). Husse Tobias och matte Anna-Karin har velat ha briard i många år, och nu öppnade sig äntligen möjligheten för oss att skaffa ett svart litet yrväder!
Vi träffade Eva, Aska och de andra hundarna första gången den 28 december, och bestämde oss på plats att vi ville ha lilla fröken i familjen! Både Aska, kullsyskonen, mamma Svea och halvbrorsan Gaucho var öppna, trevliga, sociala och trygga hundar med mycket lek och fart.
Aska hemma hos Eva
Aska kommer att få flytta hem till oss i Norrköping på sin åttaveckorsdag den 6 januari. I hennes nya familj finns också japanska spetsen Ove (SUCH Tinto’s Power of Love) som är en 11 år gammal mysfarbror som älskar att vara ute, vandra i skogen, snosa i vinden och spåra efter plyschmjukisar (träapporter är tråååkigt tycker Ove!).
Ove 11 år, full av bus och glädje!
Till familjen hör också två kattfröknar, Kellie som är en semilånghårig svarttabby blandras på 4½ år, och Nilla (S*Icewood’s Vanilla Sour) som är en svartsköldpaddstabby bicolor norsk skogkatt på 2 år. Kellie är en riktig liten tant som vill ha allt på sitt sätt och klagar på allt som inte passar. Hon är väldigt noga med pälsvård och trivs när hon blir beundrad på avstånd. Nilla är en riktig kelgris som alltid vill vara med där det händer. Hennes två favoritsysselsättningar är att apportera bollar som matte och husse kastar och att ligga nära, nära på mattes eller husses bröst och spinna så hon dreglar. Husse har också många fiskar, de bor i elva olika akvarier och finns att titta närmare på www.deaddarlings.com
Kellie på julafton
Nilla på stora akvariet
Aska kommer att bli en riktig familjehund som ska få hänga med på alla husses och mattes påhitt. Valpkurs blir det till våren, sen kommer hon att få träna lydnad och spår. Kanske provar vi sök också om hon visar intresse? När hon vuxit till sig lite ska hon få följa med på joggingturer. Matte kommer att ta med henne på utställning också, men om domarna inte kommer att ge Aska pris så är hon fortfarande världens finaste briardtjej!
Askas blogg kommer att uppdateras lite nu och då. Titta gärna in igen!
